Jag känner mig så ledsen och deppig, fast jag borde vara så glad.
Inser att min vikt är det som gör mig så ledsen.
När jag ser foton av mig själv eller ser mig i spegeln, så vill jag bara gråta.
Är detta JAG?
Hur kunde det bli så här?
Visst, jag har fått 3 fantastiska, underbara och fina ungar på mycket mycket kort tid och han aldrig gå ner alla de kilona jag gick upp med Fhilip, innan Isac redan var på G. Men efter Isac vägde jag 59 kg innan jag blev med Timea.
Jag led och tyckte det var fruktansvärt mycket och ingen rolig vikt start att bli gravid på.
Men så blev jag med Timea och nu 9 månader efter att min underbara dotter fötts, så står vågen envist på 61.8 kg!
Vikten i sig är inte det värsta....... utan att det ser ut och även känns som att jag fått en stor rejäl badring med dåligt med luft i runt min mage.
Sitter jag på en vanlig stol så kan jag greppa runt en rejäl fettvalk, usch jag ryser och äcklas av mig själv.
När man inte tycker om sig själv, så är det ju även svårt för ens omgivning att göra det. För man utstrålar allt annat än glädje och värme.
Jag känner mig ständigt sur, trött, grinig och allmänt irriterad och missnöjd.
Självklart så måste ju även mina vänner och min familj även märka detta.
Så varför tar jag inte tag i detta då? eller varför har jag inte gjort det för länge sen?
Jag har totalt tappat lusten, viljan, motivationen, ja allt!
Ändå, så måste jag nu försöka att lyfta mig själv i kragen och göra detta!
Innan jag fick mina 3 sista barn så har jag vägt omkring 50-52 kg (ja förutom innan och efter Robbin då, innan 45 kg och efter jag fick honom 49 kg, men det var läääänge sedan nu)
Visst jag inser att jag kanske aldrig mer kommer bli som förut, men ändå, jag fick 3 barn förut och då rann liksom kilona bara bort efteråt, inte bantade jg eller tränade. Tränade gjorde jag bara för att jag ville, tyckte det var skoj osv.
NU, nu måste jag verkligen börja träna!
Så en daglig promenad i rask takt och sen även börja med spinningen igen, det är i alla fall vad jag vill göra.
Mitt mål för min vikt är 55 kg och att komma i stl.36 igen
Att må bättre, bli piggare och gladare, det hoppas jag att jag får på köpet.
Så till det som nog alla tjejer tycker är värst då....... men kanske det enda som hjälper..... det är väl då att tala om sina mått, det ger ju den verkliga bilden om hur det ligger till, för vikten i sig säger ju inte allt.
Mina mått idag är:
Längd: 162,5 cm
Vikt: 61,8 kg
Arm: 29 cm
Midja: 78 cm
Mage: 88 cm
Rumpa: 97 cm
Lår: 51 cm
Vad: 31 cm
Häpp!
Då har jag lämnat ut mig själv helt och hållet nu då, hoppas verkligen att det hjälper, den känslan att andra kan "se" nu hur det går, så att jag kanske känner lite av den press jag faktiskt behöver för att orka ta tag i detta.
Vet bara inte h u r jag ska kunna låta bli mitt småätande, godisätande, stoppa i mig en kaka nu och då.
Vet ärligt talat inte ens hur man äter god och nyttig mat alls, saknar recept och ideer.
Dessutom så avskyr jag alla nyttiga grönsaker, så som broccoli, blomkål osv.
De grönsaker jag gillar är, råa morötter, tomat, gurka, sallad, paprika osv...... men men.
Får försöka leta recept på nätet.
Ett tag hade jag en ide om att prova detta med GI metoden, men det verkar så krångligt och inte finns det något man f å r äta heller, så vad ska jag då äta för att fixa den metoden?
OM, det finns någon där ute som kan ge mig råd, så tar jag tacksamt emot dem så klart.
Så hur ska jag nu då gå tillväga?
Ja till att börja med, se till att röra mig mer, att unna mig egen tid att ut och gå, tvätten och städningen får prioriteras ner en aning.
Sen att inte äta godis och annat skräp varje dag utan att ha max 2 dagar i veckan då detta är tillåtet och OM jag där emellan blir allt för sugen, så får det bli mörk choklad och då bara någon liten ruta.
Inte några mackor till vårt kvälls the, utan det får bli just EN kopp the och inget mer.
Uppdaterar mina siffror varje här på min vikt blogg varje måndag och orsdag. Mest för min egen skull, så jag ser svart på vitt hur det ser ut, men även för att vetskapen om att någon annan också kan se hur det går, ska pusha mig att lyckas.
Kommer även att använda Hälsovakten
Jag som annars älskar att umgås med folk och gillar att bli bortbjuden, känner verkligen mig så kluven inför morgondagens kräftskiva.
Jag både vill gå och ändå inte.
Känns så trist när man inte kommer i något alls, utan bara känner sig fet.
Men jag hoppas ändå att jag ska kunna slappna av och ha skoj.
Något jag verkligen är så less på att få höra, är att:
- Men du, du har ju faktiskt fött 6 barn!
Ja och?
Inte betyder det att man måste se värre ut än någon som bara fött 2 barn.
Men inte vet jag, kanske andra tycker att jag inte har rätt att få se ut som folk bara för att jag nu fått 6 barn, att jag kräver det omöjliga.
Ha det gott !
